Take me away, a secret place
A sweet escape, take me away
Take me away to better days
Take me away, a hiding place

Nu är jag i och försig kanske inte rätt person att uttala mig om saken eftersom jag verkligen inte gillar barn.
Men what´s up med att flera 18åringar, som precis själva kommit ifrån att vara barn, antingen är med barn eller planerar att bli?
Om jag nu någon gång i livet vill skaffa barn så vill jag också att barnet ska få en trygg och stadig uppväxt. Med det menar jag föräldrar med stadig ekonomi och ett fast boende. Sen skulle jag hellst också vilja ge barnet ett liv tillsammans med båda sina föräldra, som skiljsmässobarn vet jag precis hur jag inte vill att mina barn ska växa upp. (Inget ont mot mina egna föräldrar för de har säker gjort det så bra som det har kunnat för mig och mina syskon) Jag har väldigt, väldigt svårt att tro att en nybliven 18åring med inte allt för många erfarenheter i livet har möjlighet att ge ett barn det här, dock säger jag inte att det är omöjligt.
Är man nu super duper sugen på barn (när man är 18år) kan man ju börja fundera på om man har råd med drygt 75.000kr per år plus alla utgifter man redan har, har lust att sova i snitt 5h per natt för att barnet är ledsen, hungrig, grinig, you name it, och ändå vara glad, trevlig och orka ta hand om det. Blir svaret ja på båda så go for it!

Jag kommer nog bli en såndär som inte skaffar barn förän jag är typ 35, tills dess ska jag leva loppan :)